Håkan Lidbo
—Stockholmare går mycket fortare än i andra städer. Stressen kanske hörs på ljudet.—
Varför gillar du ljud?
Jag har alltid gillat ljud. Ända sedan jag och min lillebror fick var sin monokassettspelare med inspelningsfunktion i julklapp på 70-talet. Jag kom på att jag kunde spela in på den ena, spela in på nästa medan jag spelade upp den första. En slags primitiv och mycket brusig ping-pong-teknik. Jag har upptäckt det intressanta i vardagsljuden genom musiken. Genom att leta upp konstigare och konstigare musik, musik som till slut nästan upphör vara musik. Och i min musikproduktion har jag varit mer intresserad av produktion och roliga ljud än melodier, arrangemang och text.
Vilket är det fulaste ljud du vet?
Musik på fel plats är nog det fulaste. Jag tycker nog inga vardags- eller miljöljud är fula men en idiotisk melodi när man sitter i telefonkö eller en måttligt talangfull irländsk trubadur som spelar jättehögt när man vill ta en öl och prata med en kompis. Det är fula ljud för mig.
Vilket är det finaste ljud du vet?
Vi hade faktiskt ett inslag som hette ”det finaste ljudet” i det radioprogram jag gör tillsammans med några kollegor på P2. Då valde jag ett synthljud från Ryuichi Sakamoto och David Sylvians låt ”Bamboo Houses” från 1982. Det är en Fairlight tror jag, en super-synth från början av 80-talet. Och ljudet låter som en dammsugare där det fastnat grus i slangen. Jättevackert och sorgset ljud liksom...
När kom du först på att du tycker om ljud?
När jag satt och pysslade med bandspelarna jag och min lillebror fick i julklapp. Jag var inte så intresserad av att spela upp musik fastän vi fick lite kassetter också. Jag gjorde sagor och äventyr fulla med ljudeffekter. Och jag gjorde en band-loop genom att öppna ett kassettband, klippa av en bit av bandet och tejpa ihop det till en loop som bara gick ett varv. Då kunde jag göra coola rytmer som loopade runt ungefär varannan sekund.
Lyssnar du, som musiker, på ljud på ett annat sätt än andra?
Absolut. Och framförallt genom att lyssna på experimentell och utmanande musik så har jag lärt mig bli mycket mer ljudtolerant.
Vad har du för relation till Stockholms ljud och oljud?
Jag minns att jag upplevde tunnelbanegnissel och pysande hydraulik i stadsbussarna som väldigt jobbiga ljud. Jag funderade på at skriva till SL och klaga. Men idag kan jag njuta av ljuden och lyssna på dem på ett musikaliskt sätt. Jag letar efter transienter och klanger. Det är visserligen för omständigt och tidskrävande för mig att göra mina egna inspelningar, eller så är jag för lat. Jag kan lika gärna googla fram dem och få dem direkt i datorn där mina musikprogram finns. Men jag kan ändå sitta och lyssna och inspireras av miljöljud runt omkring mig.
Är det för mycket oljud i Stockholm?
Jag tycker det är lagom. Visst är det skönt med ljudnivåer som gör det möjligt at prata med varandra men jag tror att Stockholm alltid varit bullrig. På Bellmans tid var det hästdroskor, kor och gatuförsäljare som skränade. Idag är det trafiken, hippa klädbutiker, trafiksignaler osv. Bullret är en del av stadens väsen och det vore inte samma stad utan oljudet. Men jag tycker ändå att man ska planera för att skapa bättre och behagligare ljudmiljöer i Stockholm. Både genom att gräva ner trafiken över centralbron och kanske ibland genom att lägga till ljud. Att skapa ljudskulpturer som skapar trygghet och som väcker sinnena.
Hur låter Stockholm jämfört med andra städer?
Jag tror att dom flesta städerna i Europa låter ungefär likadant. Naturligtvis skiljer sig språket åt, hur mycket vi använder biltuta, utryckningsfordon och lagstiftning för gatumusiker. Kanske det att Stockholmare går mycket fortare än i andra städer. Stressen kanske hörs på ljudet.
Vilken stad i världen, som du besökt, låter bäst?
Stockholm låter såklart helt annorlunda än Istanbul eller Shibuya i Tokyo. New York låter så klart också väldigt bra. Jag tror att många delvis åker till dessa städer för att dom har så fint ljud. Kanske att Stockholm kunde profilera sig som en stad med bra ljud?
Kan/bör man lagstifta bort oljud i Stockholm?
Det tror jag kan vara bra men då ska man inte ensidigt betrakta buller som en förorening utan som något som bilan ä en tillgång. När Pride-festivalen tvingas dra ner volymen jättemycket kl. 23.00 för att en tant mitt emot Tantolunden har anmält festivalen för hälsovårdsmyndigheten, då tycker jag att tusentals människors dansglädje ska vägas mot lagstiftningen. Och stadsfestivalerna och konserterna i Kungsan och på Stadion som skapar buller på somrarna. Jag tycker det är ett väldigt positivt buller och ett positivt kaos.
Är det bra med bullerskatt för t.ex. tung och bullrig trafik - eller stadsfestivaler?
Jag tror det är bättre med utsläppsskatt för tung trafik. Eller helt enkelt resoluta beslut att förbjuda tung trafik. Det skulle säkert gå att samla många varutransporter till innerstan på uppsamlingsställen utanför stan och sedan köra in med färre fordon som representerar många olika leverantörer. Kanske att kaffet blir ännu dyrare men det kan det kanske vara värt.
Vad är skillnaden mellan ljud och oljud för dig?
Motsatsen till ljud är väl tystnad och ofta upplever jag tystnad som väldigt tråkig. Även när jag promenerar kring sjön jag bor i närheten av, så åker iPoden alltid på. Annars kan jag inte dra någon skiljelinje mellan ljud och oljud. Det är en vanesak och genom att i min musik mer och mer intressera mig för fula ljud har jag blivit mycket bättre på att stå ut – och t.o.m. uppskatta – buller i Stockholm.